Många som uppmärksammar hur kvinnor och män framställs inom porren blir stämplade som moralister, men att kritisera och utnyttja sin konsumentmakt är en central del inom liberalismen, skriver Josefine Temrell.
År 2001 skrev dåvarande LUF-ordförande Birgitta Ohlsson i antologin ‘Liberal feminism’ att “Jag drömmer om ett Sverige där mina söner ska slippa växa upp med sexisttidningen ’Slitz‘ som mansideal, utan lär sig värdera kvinnor efter deras inre egenskaper och inte efter bröststorlek”. I dag då kritik riktas mot herrtidningar eller pornografi är någon genast där och förklarar att detta är moraliserande och att porr och sex är för privat för att diskutera. Varför?
Som liberal önskar jag att människor ville sluta moralisera över hur andra personer väljer att leva sina liv, men det är stora skillnader mellan moralism och moral. På precis samma sätt som personer som handlar närproducerade produkter borde reflektera över vilka följderna skulle bli för världens fattiga om den rika världen slutade handla med dessa, borde konsumenter av dagens mainstreampornografi fundera över hur män och kvinnor framställs inom denna, varför, och vilka följder det får.
Visst förekommer moralistiskt motstånd som förkastar porren som sådan, men då kritiken yttras med samma röst som med den som en gång i tiden kämpade för fri abort och legalisering av preventivmedel, handlar det om något annat än att kontrollera människors, och företrädelsevis kvinnors, sexualitet.
Dessa röster brukar exempelvis ifrågasätta varför tidningar liknandes ovan nämnda existerar, varför det är ett och samma kön som köper dessa och varför samtliga utvikningstjejer uppvisar så homogena och ouppnåeliga ideal. De granskar varför kvinnor inom den kommersiella porren utmålas som passiva och underordnade, medan männen spelar den aktiva rollen - varför objektifieras kvinnan medan mannen får förbli subjekt? De frågar sig varför det är så stora inslag av förnedring utav tjejer, och varför analsexet ofta sker under sådana omständigheter att medverkande kvinnor behöver bedövas innan.
Jag menar inte att det är dåligt att vilja ha analsex, hårt sex, eller att känna sig underordnad under akten. Feministisk porr behöver inte betyda likriktad porr. Givetvis skulle människor ha olika preferenser även i ett jämställt samhälle och självklart är det inte fel att konsumera porr där olika aktörer tar sig an olika roller. Det intressanta är att se hur många fler kvinnor det är inom porren som tar den här rollen kontra hur många män som gör det samma.
Vänsterkanten låter förklara hur rådande situation är kapitalismens fel, att så länge vi har företag som vill tjäna pengar kommer sexism att råda varför den bästa lösningen vore lagstiftning eller förbud. Förutom att detta skulle innebära censur samt vore en stor inskränkning i människors liv, och bortsett från att porr i grunden är något bra (är man av annan åsikt borde man även hysa förakt mot sex i sin helhet - det är inte fel att ta till visuella hjälpmedel), har vänstern missuppfattat marknadens mekanismer. Marknaden är inte statisk och företag kommer endast att producera det som är lönsamt. Porren efterspeglar en rad andra sidor i samhället, den präglas av samma könsroller som följt oss sen barnsben - stora, starka män, och kvinnor som ska tittas på och behaga mannen. Det är naivt att tro att dessa förhindrande könsroller skulle upphöra ifall porren skulle försvinna. Porrframställningen idag är bara ett av många symptom på samma sjukdom.
Det är på tiden att vi liberaler kritiskt granskar porren, utnyttjar vår konsumentmakt och slutar stämpla de som vågar se orättvisorna som moralister. Att kritiskt - och gärna högljutt - granska utbudet har en central och avgörande del i hur morgondagens utbud kommer att se ut. Vi måste sluta luta oss tillbaka och vänta på bättre tider då könsrollerna uppluckrats för att då fatta de beslut vi finner etiskt försvarbara. För utbudet kommer inte att ändra sig själv. Sådan är kapitalismen och så leder vägen mot ett mer jämställt samhälle.
Nog blir det svårt att hoppas på en framtid utan tidningar som ‘Slitz’ för Birgitta Ohlssons dotter Stellas del, men det är sannerligen inte omöjligt för våra barn. Det gäller bara att vi börjar leva i enlighet med våra ideal och låta kapitalismen sköta sitt. Som den gamla feministiska 70-talsparollen lyder: ‘Det privata är politiskt’.
Josefine Temrell
Denna artikel publicerades i förra numret av Radikalt Forum, Luf Storstockholms medlemstidning.
